En regnig söndageftermiddag träffar jag Jonna, Descending Ivory”s trummis, på centralstationen i Uppsala. Hon är sen, men påpekar att de brukar turas om om att vara sena. Vi sätter oss på bussen ut mot Sävja där replokalen finns. När vi kliver ner i källaren i Sävja kyrka är mycket riktigt de två andra tjejerna, Erika (bas och sång) och Emma (gitarr och bakgrundssång), redan där.
Bandets ursprungliga namn var Trepsicore, och de började spela tillsammans 2006. Två olika sångare senare har Erika, som från början bara spelade bas, tagit över mikrofonen och det nya namnet började användas tidigare i år.
Tjejerna berättar att det inte kände varandra innan de började spela tillsammans, trots att de gick i samma skola på gymnasiet, olika minnen om de första intrycken de hade av varandra får alla att skratta. Just nu bor Jonna i Köping medan Emma och Erika bor i Uppsala, men de försöker ändå träffas och repa varje vecka.
När alla sladdar är ipluggade och Jonna har monterat sina medhavda cymbaler spelar de igenom några låtar. Det blir några omstarter och ibland stannar de mitt i en låt för att reda ut vilket tempo det ska gå, men alla tre skrattar om något blir fel och det märks att de tycker att de känner varandra väl. Om de själva ska försöka genrebestämma sin musik säger de ”alternativ rock med en touch av post-punk, typ”, och band de influeras av är Gang of four, Siouxsie and the Banshees, She wants revenge och Hole.
Efter lite mer än en timme anser tjejerna att de har spelat klart för kvällen och börjar plocka ihop allting igen, samtidigt som alla pratar imun på varandra om allt du kan tänka dig. Vilka ord du behöver i ditt vokabulär om du ska ta dig fram i Tyskland är ett ämne som involverar alla i flera minuter. Avslutningvis, vill de tillägga att ”en egen stil och Svensktoppen är vårat slutgiltig mål”. Hela replokalen stinker ironi och ingen ens försöker att se seriös ut.
Publicerat av ptsound 
