Gym Class Heroes – The Quilt

Gym Class Heroes har nu släppt sitt fjärde album, The Quilt.

Låtlistan innehåller en hel del featured guests, bland annat Estelle, Busta Rhymes och Patrick Stump. Stump är också en av skivans huvudprducenter. Även GCH’s gitarrist, Disashi Lumumba-Kasongo, hörs ta ton mer än tidigare, både med sång och gitarr. Enligt mig tar skivan ett tydligt steg i alternativ hip hop-riktningen, och jag tycker mig höra lite av både reagge, soul och r’n'b influenser.

Skivan är inte lika ”humoristisk” som det förra albumet, As Cruel As School Children, men går inte tillbaka till det nästan nedtyngande allvaret de två första skivorna drabbades av. Men fortfarande finns låtar som Cookie Jar som får mig att fnissa högt. Skivan är i allmänhet lättlyssnad och ”poppig”, och låtarna Catch me if you can, Guilty as charged och Peace Sign/Index Down får mig att länge på stegen när iPoden är med på promenad.

Jag gillar albumet, men inte lika mycket som förra. 3 av 5 kakor.

The Academy Is… – Fast Times at Barrington High

Så, The Academy Is…”s tredje studioalbum, Fast times at Barrington High, är äntligen här.

Hela skivan har en lätt kommersiell touch, men det är inte på något sätt synonymt med dåligt. Det är poppigt, doftar lite 90-tal på vissa ställen och känns lite mer som en sommarskiva än en höstskiva. De låtar jag fastnar för direkt är till exempel Rumored Nights, Coppertone och Beware! Cougar!. Däremot faller jag inte riktigt för någon av de första singelarna, About a Girl och Summer Hair = Forever Young. Det klickar bara inte. Men över lag tycker jag bättre om det här albumet än deras andra skiva, Santi, antagligen på grund av att den låter lite mer som Almost here. Och jag är en sucker för debutalbum.

Textmässigt tycker jag att den är bättre än de båda tidigare skivorna, Beckett har helt klart nått en ny textskrivar-nivå. Att han också innan releasen postade en del av texterna på sin blogg gjorde åtminstone mig mer nyfiken på skivan, samtidigt som jag i smyg blev lite nervös över att musiken skulle förstöra det intryck jag redan hade av texterna. Och det kanske den gjorde; After the Last Midtown Show, som var en av de texter som verkligen satte sig tillrätta i mitt huvud, är nästan bättre som text än som låt. Eller så behöver jag bara vänja mig vid att det finns musik till texten, jag vet inte…

Avslutningsvis är skivan bra, även om det inte riktigt var vad jag hade hoppats på. 3,5 av 5 kakor känns helt rättvist.