Amnesty Live 29/8-08, Parksnäckan, Uppsala

Simply blues
Gulligt litet coverband bestående av fyra unga killar. Det svänger bra med framträdandet är lite stelt. Sångaren har bra röst, men skulle behöva lära sig jobba med micken lite bättre, men det kanske kommer av sig självt med lite mer erfarenhet. Det är tight och välspelat, killarna vet vad de gör. De vågar ta sig an ”stora låtar” som Black magic woman, och en Jimi Hendrix-låt dyker också upp. 3 av 5 kakor.

Descending Ivory
Bra balans mellan gitarr- och basstämman. Jättebra planerad bakgrundssång, överhuvudtaget jättebra inlevelse i sången. Låtarna är bra kompnerade, inget onödigt och tråkigt mellanspel. Tjejerna skriver material själva, men en cover letar sig in på låtlistan. De ser säkra ut på scenen, och framför allt gitarristen sätt att röra sig och ta plats får mig att gilla framträdandet ännu mer. 3,5 av 5 kakor.

Stook stooy
Det poppar på bra och killarna vågar ta plats på scenen. Jag tycker att det påminner mycket om Mando Diao och Moneybrother, speciellt ena sångaren låter väldigt mycket som Anders Wendin. Det finns ett härligt samspel, ett tydligt sound och texterna är bra. Låtarna har lite olika karaktär beroende på vem av gitarristerna som tar micken. Låtarna Monster och Marissa är de som jag faller för direkt. 4 av 5 kakor.

Frequency 23/8-08, Stockholm

We got it all wrong
Riktigt trevlig Blink 182-influerad skate-pop-punk med lätt ironiska texter som framförs av tre glada grabbar. Killarna ser ut att ha kul på scenen och gitarristen tar sig vid flera tillfällen friheten att jogga ett varv runt publiken framför scenen (tack vare den trådlösa tekniken), medan bassisten djärvt matchar brandröda byxor med en mörk metallic-röd bas. Musiken är svängig om än lite enformig, men framträdandet är rakt igenom trevligt. 3 av 5 kakor.

Plus minus noll
Om du kan tänka dig Håkan Hellström som sångare i Laakso tror jag att du har en ganska bra uppfattning om vad mina öron tar in. Men när man väl har vant sig vid sången låter det riktigt bra. Musiken är välskriven och texterna genomtänkta. Bandet har även tävlat i Musik Direkt med låten Mediaobjetiv, och tog sig till final, något som de verkar mycket stolta över när låten framförs mot slutet av gigget. Jag tycker att bandet kan uppfattas som något arroganta, musiken väger till viss del upp för det. 3 av 5 kakor.

Something Behind
Skate-rock av det mer Millecolin-inspirerade slaget. Gitarrstämmorna är otroligt nyanserade och välskrivna och framförs trots väldigt lite live-erfarenhet med stor säkerhet. Sångaren har genom hela framträdandet ett lätt plågat ansiktsuttryck och framför de något melankoliska texterna med mycket känsla. Man tar låtarna på allvar och vill nästan gråta en skvätt själv. 3,5 av 5 kakor.

Taikes
Grungebetonat och galet bra. Påminner mig om Nirvana både med tanke på melodierna och sångarens röst, även om han har ett lite större tonomfång än Cobain. Framförandet känns rutinerat och självsäkert, och trots att det är väldigt få i publiken vid det här laget känns det inte som om de kämpar mindre för att ge oss en trevlig föreställning. Det är helt enkelt strålande, och min skivsamling skryter nu med att innefatta deras album. 4 av 5 kakor.